Diskusfisken, Fisken, myten, legenden, Del 2

 

Diskusfisken

Fisken, myten, legenden

Del 2

 

 

 

 

I förra delen (ciklidbladet 1 2017) så gick jag igenom vad man specifikt skall kika på när man väljer ut sin fisk. I detta nummer skall vi mer kika på vilka fler val man har att göra om man nu bestämt sig för att satsa på denna fisk. Hur mycket tid och pengar vill jag lägga på inköp av fisk? Varför vill jag ha diskus? Vildfångat eller odlat? Dessa frågor styr lite av de val man har framför sig.

Inrett eller oinrett akvarium?
Här får man ju ställa sig frågan varför man vill ha diskus. Vill man ha dem för att försöka odla eller vill man dra upp ett gäng mindre diskus så är ett oinrett kar att föredra. Vill man ha dem för att titta på så säger jag att ett inrett kar gäller. Detta kan sedan se ut på flera sätt. Bra filtrering med inte alltför starkt flöde 2-3 gånger karets volym brukar vara bra. Sedan desto mer filterkapacitet desto bättre. En placering i rummet som inte gör att det blir mycket skuggor från dörrar o fönster. Fin vit sand dels är det detta som finns i naturen dels så tar det fram deras färger bättre. Mörk sand gör att de tar på sig lite av detta och blir mörkare i färgen. Lite rötter brukar göra sig i karet. Vill man att ens diskus skall vara framme mycket så skall man inte ha alltför mycket gömställen för dem, dvs större rötter som de kan stå och trycka under. Speciellt diskus som kommer från oinredda kar trycker mycket i början när de får möjlighet till det. Även diskus som står lägre ner i rang kan vara svårare o locka fram. En lotus eller någon annan flytväxt kan lösa detta då bladen som ligger på ytan och skuggar ger samma effekt. Annars är växter o diskus inte helt kompatibelt då stora vattenbyten o växter brukar vara svårt o kombinera.

Vildfångat eller odlat?
Många vill nog ha vildfångat men de är rädda för kostanden och att de är svårare. Delvis kan det nog vara så Vildfångade fiskar mår ofta lite bättre i vatten av lägre pH och lägre mS. Att de vill ha vatten av bra kvalitet tycker jag nästan är onödigt att skriva för det borde gälla för alla våra fiskar. Men när man får problem så är det oftast att man frångår sina rutiner eller att tekniken havererar som skapar problemet. Att de blir dyra handlar ju oftast att när det är fångstperiod så har fisken hunnit växa till sig dvs. de är inte små när man kan fånga dem. Detta ger dyrare fraktpriser. Detta gör att marknaden för odlade diskus som ser ut som vildfångat har en stor efterfrågan. F1 och F2 är nästan omöjliga att få tag på. Sedan gör sig dessa fiskar på ett helt annat sätt i ett biotopriktigt inrett akvarium.

Stora eller små?
Små diskus är betydligt billigare än stora vilket gör att många frestas av att försöka hitta så små som möjligt, dessa är dock betydligt mer känsliga o krävande än större typ 10 cm plus. Tyvärr är det också sällan man ser fisk där någon har lyckats dra upp dem till fina stora exemplar. Diskus som säljs i storlek 4-6 cm är för mig yngel och behöver mat flera gånger om dagen. Och skall dessa få rätt förutsättningar för att växa upp till en vacker fisk så måste de också få förutsättningar för det. Att exporteras från en odlare via grossist/butik för att sedan landa och acklimatisera sig hemma hos akvaristen kan ta många dagar speciellt om de kommer från typ asiatiska odlaren som många gör att de får vara utan mat ifrån ett par tre dagar till ibland 6-7 så redan här har de tappat förutsättningarna för o bli den vackra fisk den borde kunna bli.
Väljer man trots det att köpa små djur så bör gruppen bestå av 8-10 stycken då diskusen är en stimfisk och dessutom kan vara duktiga mobbare då de har en stark rangordning. I inredda kar gömmer de sig och oftast blir de som är lägst i rang kvar i sitt gömme även under matning.
Skall man lyckas med små diskus så är förutsättningarna högre i ett kar utan inredning, då det är lättare att göra rent och betrakta de olika individerna så man ser hur de mår.
Ger man dem en kvart om dagen så lär man sig snart vilken rangordning de har och det är alltid den längst ner i rang som först visar på att något är fel. Typ den trycker mer, mörknar eller visar ointresse för mat. Detta är också anledningen till att man skall som nybörjare på fisken välja varianter som kan visa hur de mår genom att mörkna eller ta fram sina stressbars. Många gånger lockas man av färgglada varianter typ röda pidgeonvarianter eller helblå, här har dock denna förmåga försvunnit i aveln. Så är man helt ny på diskus så är dessa varianter inte att föredra, välj varianter som kan visa hur de mår.

Lekpar
Man ser ofta annonser på lekpar och det kanske är lätt att frestas för de pengar ett par kostar räknar många på att räkna hem på yngelförsäljning efter ett par kullar. Så enkelt är det dock inte. För även om man köper ett bekräftat yngelvårdande par så är det ingen garanti att de leker när de kommer till nya förhållanden. Diskus par bestämmer mycket själva och kan man inte uppfylla vad just det paret vill så är det svårt att få det att lyckas. Ett exempel är från ett snakeskin par jag hade. De var fungerande och jag fick ett par kullar från dem tills de slutade o fungera. Istället för lekkonen så började de leka på doppvärmaren på filtret och glaset. All försök slutade med att de käkade upp ägg eller yngel. Så höll de på tills en dag då jag satt o kikade på foton från deras första lyckade lek,. Jag såg såg då att konen de valt lutade 90 grader lodrätt medan den som var i karet nu lutade betydligt mindre. Så jag bytte till en 90 graders kon igen och då fungerade också paret igen.
Sedan även om det är relativt lätt att få dem o leka så är det betydligt svårare att få upp dem till bra fiskar. Det är snarare så att bra diskus som kommer från icke professionella odlare är sällsynt och en bristvara. Och snackar vi F1 från vildfångat så är det lång kö på de som någon lyckas få fram. Vidare är det så att alla par inte blir fungerande lekpar många varianter som linjeavlats har fått betala ett pris och det är att hanen fertilitet kommer senare. Ibland upp till ett år efter honan i stora odlingar i asien tar man därför och parar ihop en hona med en hane från en äldre generation.

Karantän
Mycket viktigare än vad man tror. Vill du satsa på fiskar i denna prisklass så ordna så du har karantänsmöjligheter. Diskus från olika odlingar bär på olika parasitstammar och har man otur kolliderar dessa och då går det snabbt. Oftast går detta under namnet diskuspest och även om det verkar mindre utspritt idag så ser man det ofta på olika social medier. Pesten går fort, slår hårt o skapar en massa arbete o förtvivlan. Så se till och ha ett litet karantäns kar. Speciellt om du har för avsikt att under kort tid köpa flera diskus från flera olika ställen.

Karets storlek kontra antal diskus.
Man brukar säga att 50 liter vatten per vuxen fisk, och cirka 30 % vattenbyte per vecka är grundregeln. Men så klart spelar mycket mer in, matning, med vad o hur ofta? Filterkapacitet, Temperatur och vad som mer finns i karet.
Det handlar så klart om hur mycket man belastar vattnet och hur man kan ta hand om det.
Fasta rutiner är att föredra dvs. matning, vattenbyten på fasta tider o med samma frekvens. Men samtidigt måste man ha reservkapacitet, karet får inte fallera då man av olika orsaker måste göra avsteg från detta under en kortare period. Så se till att ha överkapacitet.

Vatten och temperatur.
Vildfångad fisk gör sig nog bättre i lite surare vatten pH 6-6,5 och ett mS under 200 medan odlade diskus inte har några som helst problem med normalt kranvatten. Kan man dock då bort klor, kloraminer och andra skadliga ämnen så mår fisken mer optimalt.
När det gäller vattentemperatur så kör många runt 30 grader konstant speciellt när det gäller ungfisk på uppväxt. Det finns flera anledningar till detta Dels kan att man matar med foder som har en högre smältpunkt (oxhjärtebaserat) dels är fisken oftast mer matglad o alert. Men man behöver inte hålla då hög temperatur specellt inte vuxna djur som klarar sig fint med några grader lägre. Det sägs även att hanen är som mest fertil vid 28,5 grader och om detta stämmer så tyder ju det på en viss trivseltemp. Man forcerar också fiskens levnadscykel med högre temperaturer plus att bakterietillväxt gynnas och vattnet blir också syrefattigare och belastas hårdare.
Foder o matning
När det gäller vuxna fiskar så fodrar jag 1-2 gånger per dag. Oftast blir det fryst foder en gång och pellets en gång. Frysfodret varierar men mycket mysis, marinemix, artemia, svarta mygg. Yngre fisk får mat flera gånger per dag men i huvudsak samma sorter. Oxhjärtebaserade frysfoder har blivit allt mindre populärt under senare år, och det hänger säkert ihop med att det belastar vattnet mer. Pellets finns i varierande kvaliteter och i tomma kar ser man att vissa sorter snabbt faller ihop till ett damm på botten. Dessa märken undviker jag. Förövrigt finns en bra artikel om diskusfoder i nummer 2/2013 av Fransseco DeNitto missa inte den.

Sjukdomar och behandling
Egentligen ett kapitel som skulle behöva en halv egen tidning men här är i alla fall min syn på detta. Som med alla andra levande väsen kan diskus bli sjuka. Tror man inte det så skall man nog inte hålla på. Men huvudfokus måste ligga på att hålla akvariet o dess invånare i god kondition, har man dessutom köpt friska o bra djur så räcker detta långt. Det är inte ovanligt att man får frågan Jag skall köpa diskus vad skall jag ha för preparat hemma? Inga säger jag vattenbyte och möjligen salt räcker långt. Mina förstval är alltid stora vattenbyten 70-80 % och därefter saltbehandling 1-2 dl per 100 liter. Kring just salt är debatten antingen eller och att den inte botar fisken. Det tro inte jag heller, men det lugnar fisken då den lägger mycket energi på att hålla igång osmospumpen och när salthalten höjs kan den lägga denna energi på annat som att typ bekämpa sjukdomsalstraren. På samma sätt som saltet alltså påverkar fiskens livsrum påverkar det också sjukdomsalstraren och eftersom det är en mindre organism så påverkas denna oftast i högre grad. Annars är ju salt till skillnad från mycket annat billigt och harmlöst.
I de fall det handlar om inre problem är det oftast flagellater typ Spironucleus vortens och det vanligaste behandlingssättet är nog idag värmekurer Man kör upp tempen under några dagar till 35-36 grader som man sedan håller 7-10 dagar för att sedan sänka igen.
Om man nu behöver ta till annat så är PP (kaliumpermanganat) eller Cloramin T mina val Detta är betydligt vanskligare preparat o handskas med, så man bör veta vad man gör. Men fördelarna är att Ckoramin T försvinner av sig själv då det luftas bort och PP färgar vattnet kraftigt lila och I takt med att det oxiderar bort all tur vattnet blir det brunt för att när det är klart åter se ut som vatten. Detta gör att man ser när det är dax att byta tillbaka till friskt vatten. Nackdelen är ju att det tar allt bra som dåligt.
Det som finns på marknaden är för övrigt också oftast olika kemikalieblandningar alltså inga specifika läkemedel. Men som sagts innan ge dem 10-15 minuter varje dag lär dig rangordningen och när den som är sist I kön signalerar så gör ett större vattenbyte och eventuellt salt så motar du Olle I grind 9 gånger av 10 om inte mer.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *