Diskusfisken
Fisken, myten, legenden
Del 1
Undertecknad fick en förfrågan av David och Christian om jag kunde skriva någon eller några artiklar om diskusfisken till Ciklidbladet. Egentligen tycker jag nog att mycket redan har skrivits men när jag fått tänka efter en stund ändrade jag mig, då det faktiskt händer en del inom vår del av hobbyn. Faktiskt är det så att debatten av och till är mycket het och idag finns det närmast två falanger, men vi återkommer till detta. Det stundar också en ny Amazonasresa (oktober-2016) för fyra svenskar och en norrman. Men först tänkte jag börja med en liten bakgrund och på hur vi håller diskusfiskar idag och vad som har förändrats de senaste åren.
KAJ BÖRJAR I DETTA NUMMER EN ARTIKELSERIE OM DISKUS. HÄNG MED I NÄSTA NUMMER OCH LÄR DIG HUR MAN SKÖTER DEM SOM BÄST
Som alla vet kommer diskusfiskarna från Sydamerika och då främst från Amazonflodens bifloder. Det finns bestånd även i Colombia och Peru. I Colombia finns det naturliga bestånd av grön diskusfisk medan bestånden i Peru är inplanterade. Den gröna diskusfisken i Rio Nanay i Peru härstammar från en flygtransport av diskusfiskar från Tefe i Brasilien som fick problem, varvid man gick ner och dumpade lasten. Fiskarna fann sig tillrätta och etablerade sig. Det finns också brun diskusfisk i Peru men här var det ett större projekt där man skulle dammodla diskusfiskar, men en större översvämning gjorde så att fiskarna rymde.
Försök har också gjorts av Jack Wattley att plantera in diskusfisk och kardinaltetra i Surinam, men så vitt man vet har detta inte lyckats. Men i huvudsak är det Amazonas bifloder och sjöar som gäller. Diskusfiskarna lever där naturligt i grupper där flödena är någor lunda lugna. Biotopen består ofta av tät vegetation i form av träd och grenar, men de kan också leva i klipp- och stenbiotoper som i Lake Guariba nära Nhamunda, där vi var 2013.
Som jag nämnt ovan lever de i mindre eller större grupper och det finns fall där man lagt nät kring ett buskage och i ett drag lyckats få 1 000 diskusfiskar, ofta tillsammans med bland annat skalarer och flaggciklider. Det kan också nämnas att det idag krävs tillstånd för att fånga diskusfiskar på många ställen, för att skydda bestånden.
Diskusfiskar i akvariemiljö
Ja, här finns det väl två skolor. Den ena går ut på att man vill hålla dessa fiskar i sällskapsakvarium för att de är vackra och har ett intressant beteende. Sedan har vi den andra, och här handlar det oftast om att man vill odla. Här söker man oftast snabbare tillväxt och enklare lösningar, vilket gör att man använder tomma kar. Men i båda fallen måste man först köpa fiskarna och redan här blir mycket fel som gör att man inte får rätt förutsättningar för att lyckas.
Diskusfiskar kostar ofta en slant och då man också behöver en grupp på minst åtta fiskar blir det en bra slant. Då blir det att man frestas att köpa för liten fisk eller fisk som köps in billigt men inte har förutsättningarna att bli något.
Har du bestämt dig för diskusfiskar ska du starta med att läsa på. Det finns massor med information i bokform och på nätet Det mesta är på engelska med det finns också på svenska. Nordiska diskussällskapets två webbsidor innehåller massor med information.
Bestäm också hur du skall hålla dina diskusfiskar, i ett sällskapskar eller för att prova på odling.Diskusfiskarnas karaktäristiska yngelvård är ofta det som lockar många att försöka.
Vad skall man då kika på när man köper diskusfiskar.
(1) Kroppsformen skall vara rund, inte som på bild 4. Den skall inte ha dubbelhaka som fisken på bild 3 även om den annars är fin. Den får heller inte ha någon knick i pannan, som på bild 7. Detta är defekter som tyvärr är ärftliga och även om man ofta hör ”jag skall ändå inte ställa ut den” måste man tänka på att man för dåliga gener vidare.
(2) Ögonen skall vara runda och ögonringen intakt. Ibland ser man ett så kallat drop eye det vill säga att en bit av ögonringen saknas. Även detta är en ärftlig defekt (bild 2). Man skall även kika på ögats storlek. Hos en fisk som stannat av i tillväxt är ögonen förstorade. En generell regel är att det skall kunna få plats två till tre ögon ytterligare både ovanför och under det befintliga (bild 1).
(3) Gälarna skall sluta tätt och andningen skall gå i ett lugnt tempo. För korta gällock är en vanlig defekt och glipan när fisken stänger sitt gällock blir bara större med storleken, vilket medför att den får svårare och svårare att syresätta sig. En flämtande fisk tyder på gälparasiter.
(4) Fenorna skall vara hela och ej delade. Ett annat avelsfel är att de kryper längre och längre bakåt på fisken, som vi ser här på bild
(5) En del importerade fiskar är kraftigt övermatade med färg- alternativt hormonfoder (bild 6). Visst, de kanske är vackra, men då vi inte har sådant
foder här hemma, går färgen snabbt ur kroppen och fisken tappar i allt.
(6) Avföringen skall vara svart och kort. Ibland ser man inte detta, men hänger den i långa eller vita trådar är det tecken på flagellater.
(7) Konditionen. Kolla att fisken inte är mager. Den skall ha hull både på kroppen och i pannan. Insjunken buk är ett kraftigt varningstecken. Den skall vara pigg och simma runt och vara nyfiken.
(8) Storleken. Skall du ha den i ett sällskapskar skall du köpa fiskar som är större än tio centimeter. Annars är åtta centimeter ok. Mindre är för mig yngel och de är svåra om man inte är van att hålla diskusfiskar.
(9) Variant. Ja, här är smaken som baken. Diskusfiskar finns nog i alla färger och former, men är man inte van är det lättare med diskusfiskar som kan visa hur de mår, det vill säga de som har sina vertikala band kvar. Dessa talar om för dig hur fisken mår. En del varianter, såsom till exempel Pidgeons,
Blue diamond etcetera, har förlorat dem och här är det svårare att se om något inte står rätt till med fisken.
(10) Tänk på att diskusfisken kan bli rätt stor. En ”Grundregel” brukar vara en vuxen fisk per 50 liter vatten