Det finns inte många vetenskapliga studier om diskusfiskens naturliga biotop, vad den äter, när och hur den leker och så vidare.
Det man vet är till största delen baserat på rapporter från importörer och fångstmän. Många av de iakttagelser som rapporterats kan, med tanke på affärsintressen, vara åtminstone delvis felaktiga.
Diskusfisken kommer från Sydamerika. Man finner den i bifloder till Amazonfloden. Det verkliga utbredningsområdet är okänt, då man inte har undersökt hela brasilianska regnskogen.
Man tror att diskusfisken lever i familjegrupper som kan bestå av upp till flera hundra fiskar. När man har fångat diskus har det visat sig att man i samma flod kan hitta flera av de olika arterna; blå, grön, brun och så vidare.
Amazonas vatten är inte av samma typ i hela vattensystemet utan kan indelas i tre olika typer; svartvatten, vitvatten och klarvatten. Dessa har sitt ursprung i de olika bergarter och växtslag som finns runt floden.
De norra floderna Negro, Branco, Tromberias och Jari är stora svartvattens floder. Alla dessa floder har sitt ursprung i Guiana- skölden. Guianaskölden består av geologiskt gamla och hårda bergarter som gör att vattnet som rinner genom här blir mycket mjukt.
På sin färd nedåt mot Amazonfloden passerar floderna skogar och olika träsk som fortsätter att sätta sin prägel på vattnet. Grenar, blad och andra organiska material faller ned i vattnet och börjar förruttna. Eftersom svartvatten floderna innehåller mycket lite syre och få bakterier så förruttnar bara växtdelarna delvis.
Om man häller upp svartvatten i ett dricksglas så är det mörkt som ett riktigt starkt te. Avsaknaden av mineraler i vattnet och den stora mängden förruttnat organiskt material gör att vattnet blir mycket surt.
I bifloderna till dessa vattendrag (där vattnet inte är riktigt så surt) finner man de olika färgvarianter som utgör Heckeldiskus.
Om man förflyttar sig västerut kommer man till bergskedjan Anderna. Floderna som har sitt ursprung här brukar kallas för vitvattenfloder.
Geologiskt sett är Anderna en ung bergskedja med mjukare bergarter som lätt vittrar sönder och följer med floden på sin färd ned mot Atlanten.
Vitvatten innehåller små leraktiga partiklar (0,002 till 0,00002 millimeter stora) som gör att detta vatten blir vitaktigt i färgen. I områden med tropisk röd lera blir vattnet mera rött. Vitvattenfloder kan innehålla upp till 1.5 kg mineralpartiklar per kubikmeter vatten.
Den stora mängden mineraler gör att detta vatten får ett högre pH, mellan 6-7. Några typiska vittvatten floder är Japura, Jurua, Purus, Madeira och Amazonfloden innan Manaus.
Den sista vattentypen är de såkallade klarvattenfloderna. Dessa floder har sitt ursprung i södra delarna av Amazonas på brasilianska högplatån. Floderna rinner genom ett höglandsområde, bestående av hård granit och gnejs. Vattnet blir därför väldigt klart och mjukt. Växtligheten här påverkar heller inte vattnet på samma sätt som i de norra floderna, pH värdet kan därför variera mellan 5 till 7.
Ofta hittar man diskus i såkallade blandvatten. Vatten som består av svart-, klar- och vitvatten som är blandat i olika proportioner. Karaktäristiskt för detta vatten är att det är mycket mjukt, har lågt ledningstal (<50 µS/cm) och ett lågt pH.
Samtliga vattentyper innehåller mycket få bakterier. Diskusfisken är alltså anpassad till en bakteriefattig miljö. I ett akvarium finns ofta rikligt med bakterier . Därför upplevs diskusfisken som känslig, i akvarium, och kräver noggrann skötsel med täta vattenbyten om den skall nå sin fulla storlek på 15 - 20 cm.
Diskusfisken uppehåller sig gärna intill/i buskage och grenverk som finns i och ovan vatten. Bland dessa grenar och träd står diskusen på ett djup mellan 1 till 2 meter. Hur det förhåller sig under lekperioden är det antagligen ingen som vet. Lekperioden sammanfaller med regnperioden (december-april) Vattnet översvämmar då floderna med 10-20 meter och undervattensmiljön förändras drastiskt. Så egentligen lever diskus i 2 helt olika miljöer, en vid lågvatten och en vid högvatten. Yngel som fångas vid regnperiodens slut är redan 7-10 cm stora. Detta talar för att diskusen växer mycket snabbt.
Man har gjort undersökningar i undervattensbuskage, där diskus uppehåller sig, för att ta reda på vad diskusen lever av. Först undersöktes omgivningen och vad som fanns att äta. Sedan infångades ett stor antal diskusfiskar och deras maginnehåll undersöktes.
Problemet är dock att diskusen blir så stressad av att bli fångade att man inte hittar mycket i magen. Det man har hittat är alger, träbitar, mineraler, insektsdelar och olika barlastämnen som är viktiga för tarmens funktion.
Man har fångat diskus i 25 gradigt vatten. Om diskusen trivs och kan föröka sig vid denna temperatur vet man dock inte. De flesta rapporterna pekar på att diskusen lever i en temperatur mellan 27 och 32 grader.
Diagrammet nedan visar exempel på pH och ledningstal från några floder i Amazonasområdet. Uppgifterna kommer från litteraturen. Man skall inte se dessa värden som absoluta sanningar. Det intressanta att läsa ut av denna tabell är att diskusen finner man i naturen i svag surt vatten, mellan pH 5.5 - 7, och i mycket mjukt vatten med ett ledningstal mellan 20 och 80 µS/cm.
Plats | pH | Konduktivitet µS/cm |
Rio Trombetas | 5-5.6 | 18 |
Rio Mandiera | 6.2-6.6 | 17 |
Rio Urubu | 6.4 | 16 |
Rio Branco | 6.6 | 23 |
Rio Negro | 4.0-5.3 | 4-15 |
Manacapuru sjön | 6.7 | 40 |
Rio Purus | 7.6 | 63 |
Tefe sjön och flod | 5.5-7.3 | 43-15 |