För en tid sedan lyckades jag komma över ett antal V.F. Gröna Diskus, närmare bestämt 6 st. Jag har alltid föredragit att hålla på med ursprungsformerna. Nåväl hemma med nyförvärven släpptes dessa i ett akvarium på ca 700 liter.
Inredningen i denna burk var mycket sparsam, ingen sand och växter utan endast rötter av mangrove.
Vattnet bestod av vanligt kranvatten, där hade jag tänkt mig att de skulle få gå men de verkade inte trivas. Jag tog då fram ett Ehiemfilter på 100 liters pumpkapacitet och stoppade i svarttorvsgranulat och körde igång detta. Så efter ett par dagar märkte jag att de trivdes riktigt bra.
Ph-värdet låg kring ungefär 5.5-6.0 Min förhoppning var att det eventuellt skulle kunna bli något par.
Där fick de gå och äta upp sig och utforska varandra. Tiden gick, så efter fyra till fem månader fick jag till min stora glädje se att fyra av dessa hade bildat par. De gick och småputsade lite här och var och tyckte livet förmodligen var perfekt, eftersom jag någon dag senare fick se hur ett av paren lekte.
Leken skedde på bakrutan av burken, antalet romkorn uppskattade jag till ungefär 80-100 st. Sedan uppstod nästa problem, skulle de få vara ifred, nej de var ständigt påpassade av de andra fyra, men de jagade bort dessa.
Rommen kläcktes och ungarna sprattlade frenetiskt i skydd av sina föräldrar, så började de frisimma och till min förvåning simmade ungarna direkt till föräldrarna. Men då började nästa problem. De fick inte ha ungarna ifred för de andra, så efter ytterligare några dagar så fanns det inte många ungar kvar. Då beslutade jag mig för att göra i ordning ett lekakvarium.
Sagt och gjort; det fick bli en burk på 100-120 liter, denna fylldes med osmos-vatten som jag blandade i ordning till lämpligt ms-värde ca:100 ms. Sedan tog jag fram min lilla Ehiempump igen, och gjorde om proceduren med svarttorvsgranulatet, jag lade Ph-värdet på ca:5.5-6.0, temperaturen var 30 grader.
Sedan fick burken stå ett par dagar innan jag släppte i lekparet. Nu hade det gått tre dagar då jag till min stora glädje fick se dessa underbara fiskar leka igen, detta skedde en förmiddag och även nu på bakrutan.
Nu var det bara och avvakta och se.
Det gick ytterligare 2½ dygn då började rommen att kläckas, allt såg bra ut, ca: 80-talet yngel började att sprattla under föräldrarnas vaksamma ögon. Efter ytterligare ca: 2 dygn började ungarna att frisimma, de hittade föräldrarna direkt. Det var en underbar känsla att sitta och titta på när föräldrarna växlade ungarna mellan sig, det gick verkligen mjukt och smidigt till. Inga hastiga rörelser från föräldrarna så att ungarna fladdrar kring i hela burken, nej ungarna åkte mellan föräldrarna som om de hade en gummisnodd mellan sig.
Nu var det dags att börja mata med artemia, det har gått ca: 5 dagar sedan de kläcktes. Efter ytterligare 8-10 dgr kan jag se att de börjar att äta samma mat som föräldrarna det vill säga oxhjärtemix av egen tillverkning men med hustruns välsignelse, som tur är.
Nu gäller det att hålla rent och snyggt och att byta vatten varje dag. Men trots all omsorg om dessa så drabbades de av gälparasiter under uppväxtperioden.
Och detta har decimerat kullen men annars har allt gått bra, detta är ju prövningar man får ta lärdom av.