Efter att under den senaste femårsperioden ha blivit mer o mer specialiserad på diskusar, har tanken att försöka importera själv kommit då och då. Sedan tidigare hade jag påbörjat renoveringen av mitt uthus för att kunna bereda plats för mer akvarium. Vattenspillet i vårt bostadshus började bli besvärande och utrymmena hade blivit ännu mer begränsande. Så när lokalen i uthuset nu började bli färdig skulle vi prova att ta hem lite mer diskus.
Min svåger Thomas (som för övrigt delar mitt diskusintresse) skulle lägligt göra en resa till Bangkok. Vi letade upp några uppfödare på Internet vilka Thomas sedan besökte. Detta ledde till att han tog med sig 2 lekpar samt 14 mindre diskusar hem till Sverige som handbagage, som ett test. Ett 300 liters kar stod förberett och klart hemma hos mig och väntade. Trots att en av påsarna börjat att läcka redan vid första mellanlandningen i Manilla var alla fiskarna pigga och matglada redan efter ett dygn. Fiskarna vi importerade var mest Checkerboard, Leopard, Leopard snakeskin samt Sanmerah
När jag på fredagen innan fiskarna skulle anlända fick bekräftelsen upptäckte jag att planets slutdestination var Köpenhamn och att fisken sedan skulle vidarbefordras till Göteborg. Detta innebar att veterinärbesiktningen skulle ske i Köpenhamn eftersom Danmark var första EU land sändningen kom till. Det blev en ny kontakt med Bangkok då jag tyckte att jag lika gärna kunde hämta våra fiskar i Köpenhamn och korta deras restid. Allt klart, stack hemifrån 5 på morgonen och var på SAS Cargo i Köpenhamn i god tid, planet kom 7.50 dock visade det sig att man glömt ändra slutdestination för mina fiskar och det fanns ingen chans att få ut några fiskar där. Det var bara att sätta sig i bilen igen. Nu gick det undan. Jag klarade att ta mig till Landvetter kvickt och kom faktiskt fram 10 minuter innan planet från Köpenhamn landade. Här var det inga problem och snart hade jag fiskarna i bilen och var på väg hem spänd på hur de klarat resan.
Väl hemma började uppackningen. Efter alla konstens regler fick påsarna ligga en lång stund och flyta i akvarievattnet, för att få rätt temperatur innan de öppnades. Därefter fylldes vatten på i omgångar för att de skulle få känna på hemmavattnet. Alla fiskarna verkade vara i god kondition och började snart tigga mat. Alla var också i utlovad storlek förutom några mindre Yellow head och Yellow tank, som hade fått följa med för att fylla ut den sista frigolitboxen. De följande tre dagarna ägnades åt beskådning, matning och vattenbyten och allt verkade frid och fröjd.
När jag kom ut på morgonen dag 4 så tyckte jag att de små Yellow varianterna blivit hängiga och några timmar senare stod de i ett hörn och trängdes. Senare på kvällen hände samma sak med ett gäng Blue diamond i andra änden av lokalen. Och nästa dag var det dags bland Leoparden och Sanmerahn som gick i samma kar. Efter att ha konsulterat internet och Dick Au´s bok stod det klart - diskussjukan!!!
Symtomen beskrivs på ett bra sätt i Au´s bok (Skall man slå i den då eller på CD), alla fiskarna klibbar ihop sig i ett hörn vid botten eller vid ytan. De slutar helt att äta. Hela akvariumet slemmar igen av fiskens hudupplösning vilket gör att vattnet blir mjölkigt. Det som inte beskrivs i boken är att vattnet skummar kraftigt och den mycket karaktäristiska lukt som uppstår i ett infekterat kar. (Jag kommer att kunna känna igen denna lukt i all framtid, jag fick även i mig så mycket infekterat vatten vid alla slangningar så ett tag undrade jag om jag själv inte var på väg att få diskussjukan).
Nu var det tur att man hade semester för arbetstiden låg mellan tidig morgon till sent på nätterna (konstigt). Kar efter kar infekterades och varmvattenberedaren gick på högtryck. Under två veckors tid byttes kubikmeter varje dag. Ett helt rengjort 200 liters akvarium, med helt nytt vatten var på nytt infekterat på 8-10 timmar trots att det endast fanns 20 till 25st 5-6 cm stora diskus i det. Det blev många telefonsamtal både till kunniga personer i Sverige samt långa samtal till Bangkok. (Tack alla)
När det gällde behandlingen var det tur att jag hade många kar, jag kunde flytta fiskar obehindrat, och även testa lite olika modeller. Jag sänkte temperaturen ner mot 25 grader samt släckte nästan all belysning och gjorde stora vattenbyten ofta. När det var som mest krisigt, 3-4 dagen, var det 100 procentiga vattenbyten två gånger per dag.
Jag märkte också att fisken mådde bättre där jag inte lade tillbaka täckglasen, det verkade som om sjukdomen stängdes in. Så därför åkte alla täckglas av. Av samma orsak utsatte jag lokalen för kraftig ventilation, helt öppet fönster dag som natt. Provade i vissa kar också medicinering med ESHA 2000, Binox, samt ett för mig okänt gult pulver från Thailand. Tycker dock inte att medicineringen gav bättre resultat än när jag inte medicinerade. Jag upplevde hela tiden att rengöring, vattenbyten och god ventilation var det som hjälpte bäst.
Efter att i början ha dåligt behandlingsresultat blev det hela tiden bättre när jag ”lärde känna” sjukdomen. Ca 30 % av diskusen dog, därav många av mina favoriter. Det skall dock sägas att alla dog inte av sjukdomen utan av indirekta faktorer som missade vattenbyten samt personliga misstag tog nog fler offer. Efter 4 veckor kom flertalet av de överlevande diskusarna tillbaka i god form, några eftersläntrare som inte hunnit hämta sig finns dock alltid. Jag tror dock att det naturliga urvalet gjort sitt och att de som klarade sjukdomen är nu livskraftiga fiskar som kommer att klara det mesta i framtiden.
Nu lite slutsatser.
- När fiskarna börjar att klibba ihop i ett hörn, sänk temperaturen till 25grader, ta bort täckglaset och täck halva akvariumet med en handduk. Byt mycket vatten (det mesta) så fort det börjar bli mjölkaktigt och skumma. Vid varje byte måste den slemmiga beläggningen på insidan av akvariumet torkas bort. Jag använde svintosvampar som kasserades efter varje användning. Jag är övertygad om att det mjölkiga vattnet tog fler offer än själva sjukdomen. Detta grundar jag på att det gick att mata diskusen (Artemia) efter en rengöring samt 100 % vattenbyte. De slutade sedan att äta igen och mådde sämre när vattenkvaliteten blivit sämre. När ”mjölkigheten” i vattnet börjar minska dag 6-7, höj stegvis vattentemperaturen med några grader per dag upp till 32 grader. Forsätt med täta vattenbyten tills även skumningen upphört. På grund av tidsbrist väntade jag också några timmar med ett vattenbyte trots att vattnet var relativt mjölkigt. Diskusen såg ej heller så påverkad ut. Dock 4 timmar senare var 60% döda och resten i mycket dåligt skick. Dessa hämtade sig direkt efter ett 100 procentigt vattenbyte.
- Viss resistens/motståndskraft verkar också finnas hos vissa färgvarianter. Checkerboard, Leopard Snakeskin samt Sanmerah gick igenom hela sjukdomsförloppet närmast opåverkade, medan Blue Diamond och vanlig Leopard tog mycket stryk trots att Leoparden gick i samma kar som Sanmerahn. Möjligen kan de ha drabbats tidigare men jag tror inte det p.g.a. storleken; 5-6 cm. De skulle inte ha klarat det om de var mindre.
- Det snabba insjuknandet och spridningsfrekvensen talar för att det kan vara vara virusbetingat alt en aggressiv svampinfektion. Infektionen spred sig till kar i andra ändan av lokalen trots att jag införskaffat helt nya och rena slangar och hinkar för att försöka begränsa spridningen. Att det skulle kunna röra sig om någon form av kemisk reaktion (Asienvatten med ev tillsatser kontra svenskt vatten) känns inte riktigt med tanke på att sjukdomen vandrar. Sjukdomsutbrotten borde i så fall vara mera samtidiga i de olika karen.
- Luftburen smitta? Troligen men samtidigt har lokaler med akvarium hög luftfuktighet vilket skulle kunna gynna infektionen, tror därför att god ventilation minskar spridningen och omfattningen.
- Medicinering? Tveksamt om det handlar om virus, dock skyddas fisken från sekundära infektioner då den är sårig och är försvagad.
- Vattentemperaturen? Eftersom diskussjukan oftast kommer från Asien där temperaturen aldrig understiger 28-29 grader kan det vara så att sjukdomsalstraren inte klarar ett kallare vatten. Av misstag (varmvattenberedaren gick tom) drog jag ner ett 650 liters kar till 21 grader; till min förvåning blev fisken piggare. Men då man också drar ner fiskens ämnesomsättning skall man åter höja när mjölkaktigheten i vattnet upphört. I det kallare vattnet blir diskusen skygg, mörkare och äter dåligt vilket kan förväxlas med sjukdomssymtomen. I de flesta fall kommer fisken igång att äta igen när man åter höjer temperaturen.
- Varken Eheim eller Fluvals prylar håller för att doppa i 80 gradigt varmvatten. Dåligt tycker jag