Sortering och utslagning av defekta diskus

I Amazonas vatten sker ett naturligt urval genom att rovfiskar tar de individer som avviker. De kan vara långsammare, röra sig annorlunda, ha missbildningar, iögonfallande färg/teckning osv. I våra akvarier sker inte denna utgallring med automatik. Snarare är det så att akvariemiljön och vår skötsel bidrar till att fler av de svaga och missbildade överlever. För att bibehålla diskusens naturliga vitalitet och skönhet är det viktigt att vi som odlar verkligen gallrar bort de djur som är defekta. Denna gallring börjar egentligen redan med att man inte odlar på föräldradjur som har något fel. Det finns en risk att detta fel kan vara genetiskt betingat och då förs felet vidare till ungarna, dessutom brukar ”svaga”/defekta föräldrar ge avkommor med sämre vitalitet och även mindre kullar även om inte defekterna är genetiskt beroende utan kanske beror på vår skötsel.

Diskusyngel med defekta fenor.

Gallringen innebär rent praktiskt att man avlivar de fiskar som har ett klart avvikande beteende eller kroppsliga defekter. Det ska vara en ständigt pågående process.

Den första gallringen gör man redan efter 1-2 veckor när ynglen är frisimmande. Vanliga defekter som går att urskilja vid denna tidpunkt är hoppande oregelbundet simsätt, yngel som ”vilar” på bottnen, extremt små fiskar, enstaka yngel som ej förmår hålla sig till kullen och föräldrarna, avvikande kroppsform m.m.

Diskusyngel med defekt gällock.

Nästa gallringstillfälle är lämpligen när ynglen skiljs från föräldrarna och/eller när man flyttar småfiskarna till ett annat akvarium. Vid detta tillfälle har ynglen vuxit till sig en del så nu går det att upptäcka t.ex. underutvecklade och hackiga fenor, kraftigt bakåt förskjutna fenor, korta eller uppvikta gällock, defekta ögon, krokiga ryggrader, insjunkna stjärtfenor, kraftigt spetsig huvudform, avvikande simsätt, kraftigt underutvecklade fiskar m.m.

På det här sättet utför man kontinuerligt sin gallring för att försäkra sig om att få fram fantastiska, välskapta och vitala fiskar.

Observera dock att om man driver gallringen väldigt hårt och konsekvent tar bort de mindre fiskarna i en kull, alltså inte bara ett fåtal och de allra minsta, kan det innebära att man sorterar bort en stor del av honorna i kullen. På motsvarande sätt kan det gå om man med en viss färgvariant, när fiskarna blivit lite större, sorterar bort alla dem som inte är speciellt färggranna. Det gäller t.ex. för vissa rödbruna varianter där de rödaste fiskarna oftast är honor. Kvar blir då i värsta fall endast hanar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *