Discusen utveckling. Artikelserie

[Janne Josefsson]

Del 1 Diskusens ursprung.

Amazonas
Amazonas som den även kallas är en av de största regnskogarna i världen. Den täcker över 7.000.000 kvadratkilometer, men egentligen så är bara 5.500.000 kvadratkilometer regnskog annat är sådant som räknas till regnskogen.
Amazonas finns i över 9 länder och dessa är Bolivia, Surinam, Guyana, Franska Guyana, Ecuador, Peru, Colombia, Venezuela samt självklart Brasilien.

Amazonas Vattensystem
Amazonfloden (portugisiska: Rio Amazonas) är en flod i Sydamerika. Det är världens mest vattenrika flod och en av jordens två längsta floder. Den är 7 025 kilometer lång, räknat från Río Apurímacs tillflöde till mynningen i Atlanten. Dess vattendelare är världens största flodsystem.
Floden börjar i Anderna på över 3 700 meters höjd, ungefär 150 kilometer från Stilla havet. Från Perus gräns flyter den lugnt österut 3 000 kilometer genom regnskogen och sedan fram till Atlanten. Mellan Anderna och mynningen rinner flera hundra bifloder samman med Amazonfloden, bland annat Rio Negro och Rio Madeira från norr, och Tapajós och Xingu från söder.
Amazonfloden släpper ut enorma mängder sötvatten i Atlanten. Under regnperioden kan den stöta ut hela 300 000 m³ vatten per sekund. Vattnet kan pressas ut 15 mil ut i havet. Dess massa är mer än alla Europas floder tillsammans. Massan kan växa enormt under regnperioden då floden kan höja sig med upp till 20 meter. Även dess avrinningsområde är omfattande, på 7 180 000 km².

Klimat Klimatet i Amazonas är precis som i andra tropiska regnskogar hett och fuktigt; frost är ett okänt koncept. Det finns två huvudsakliga säsonger, regnsäsongen och den tre till fem månader långa torra säsongen, men även under den torra säsongen får området ofta betydande mängder regn. Under regnsäsongen är vädret ofta mycket blött med regnskurar över hela dagen, de kraftigaste på eftermiddags- och kvällstid. Vädret under den torra säsongen är vanligen soligt men regnskurar på eftermiddagen är inte ovanligt. Vissa områden av Amazonas, till exempel i närheten av Iquitos, Peru, har ingen tydlig uppdelning i säsonger. De flesta områdena i Amazonas får årligen mellan 2 000 och 3 000 mm regn, men lokala variationer förekommer. Medeltemperaturen i Amazonas är ungefär 26°C året runt.

DäggdjurOmkring 800 arter däggdjur har så här långt konstaterats leva i Amazonas regnskog , merparten av dem är fladdermöss och gnagare. Trots det stora antalet arter överraskas ofta besökare av att de ser så få däggdjur. Orsaken är till stor del att många av Amazonas däggdjur är nattaktiva eller endast lever högt uppe i träden. Många av däggdjuren är också mycket skygga och drar sig tillbaka långt innan en turist lyckas lägga märke till dem.
Den talrika gruppen gnagare inkluderar den enorma kapybaran, världens största gnagare, som kan väga upp till 90 kg. Även stora fladdermöss lever här, vissa med ett vingspann på en meter. Lever i regnskogen gör också jaguaren som är det största kattdjuret i Amerika samt flera arter av bältdjur, myrslokar och sengångare. Apor anses ofta av allmänheten som det typiska djuret för Amazonas och här finns också ett stort antal arter apor med upp till 10 arter på samma plats. Flera arter av hjortdjur och vildsvin lever också i regnskogen, liksom den speciella tapiren som är det största landlevande däggdjuret i Amazonas och hela Sydamerika.
I Amazonfloden lever två arter av sötvattendelfiner och den ovanliga amazonmanaten, en av endast tre arter manater i världen.

FiskarAmazonas regnskog har det största antalet arter sötvattenfiskar i världen, mer än 3 000 stycken har upptäckts och kanske lika många är fortfarande okända. En enda damm i Amazonas kan innehålla fler arter av fisk än Europas alla floder gör tillsammans och antalet kända fiskarter i hela Amazonas överstiger antalet kända fiskarter i Atlantiska oceanen.
Flera fiskarter i Amazonas, till exempel Tambaqui, hjälper vissa trädarter att sprida sina frön och flera arter är helt beroende av varandra för sin överlevnad. En annan fiskart i Amazonas, Arapaima är en av största sötvattenfiskarna i världen och kan nå en längd på fem meter. Många populära akvariefiskar som neontetror, algätande malar och diskusfiskar har sitt ursprung i Amazonas.

BefolkningAmazonas har varit bosatt under många tusen år och tvärtemot vad många tror existerade komplexa samhällen i Amazonas innan européerna anlände på 1500-talet. Idag är Amazonas förhållandevis glesbefolkat med ett par större tätbebyggda städer insprängda i vidsträckta vildmarksområden. De största städerna är Belém och Manaus med över 1 miljon invånare var samt Iquitos, Macapá, Porto Velho och Santarém med flera hundra tusen invånare. Totalt bor ca 20 miljoner invånare inom Amazonområdet varav 50–60 % i städer. Vanliga sysselsättningar är jordbruk, gruvindustri, tappande av gummiträd, fiske, jakt, oljeindustri, skogsindustri samt turism och service


Ursprungsbefolkning Ursprungsbefolkningen i Amazonas består idag av ca 420 000 personer fördelat på ungefär 400 olika etniska grupper. När européerna anlände anses siffrorna ha varit 7 miljoner invånare fördelat på 2 000 olika etniska grupper. Indianerna nyttjade regnskogen väl och uppfattningen idag om Amazonas som något orört är mycket ett resultat av befolkningskollapsen efter kolonisatörernas ankomst. Det bedöms att 11,8 procent av den ursprungliga regnskogen är antropogeniskt påverkad av bland annat selektiv odling under flera tusen år. Detta utfördes av indianerna på ett mycket långsiktigt sätt och de förstod vikten av biodiversitet. Från början bodde många av ursprungsbefolkningen längs med floderna men dessa var de första som påverkades av européerna och bara under det första århundradet minskades befolkningen med 90 %. Majoriteten av de kvarvarande indianerna tvingades ut i skogarna eller hade alltid bott där.
Idag lever, trots den kraftiga decimeringen, många stammar kvar i området även om i stort sett alla har blivit påverkade av omvärlden. De flesta indianerna bär idag västerländska kläder och har mer eller mindre anammat hela den västerländska livsstilen. Nästan samtliga indiangrupper är inte längre självförsörjande på mat utan den traditionella jakten, samlandet och fisket har främst blivit en bisyssla. En av få indianstammar om fortfarande lever efter gamla traditioner är Tagaeri i Ecuador, men dessa hotas starkt av oljeindustrin.
Grupper för beskyddandet av ursprungsbefolkningens rättigheter har bildats och är starkare här än i något annat regnskogsområde. Genom att skapa etniska organisationer har de ett sätt att skydda sig själva, sin kultur och sitt land. Indianerna har sett en lång och bitter kamp mot olika, ofta utländska, ekonomiska intressen och den kampen fortsätter än idag. Brasilien har avsatt 12,5 % av sin landyta och 26,4 % av Amazonas till ursprungsbefolkningen. Dessa reservat som skapades 1988 har hjälpt ursprungsbefolkningen att börja återhämta sig. Dessa områden är inte populära bland fattiga bönder och landägare som har försökt att stoppa projektet och är kända för att illegalt fortsätta skörda regnskogen i dessa områden. Studier har dock visat att införandet av dessa zoner har minskat skövlingstakten.


Dom olika vattentyperna för diskus.Amazonas vatten är inte av samma typ i hela vattensystemet utan kan indelas i tre olika typer; svartvatten, vitvatten och klarvatten. Dessa har sitt ursprung i de olika bergarter och växtslag som finns runt floden.
Svartvatten.De norra floderna Negro, Branco, Tromberias och Jari är stora svartvattens floder. Alla dessa floder har sitt ursprung i Guyana- skölden. Guianaskölden består av geologiskt gamla och hårda bergarter som gör att vattnet som rinner genom här blir mycket mjukt.
På sin färd nedåt mot Amazonfloden passerar floderna skogar och olika träsk som fortsätter att sätta sin prägel på vattnet. Grenar, blad och andra organiska material faller ned i vattnet och börjar förruttna. Eftersom svartvatten floderna innehåller mycket lite syre och få bakterier så förruttnar bara växtdelarna delvis.
Om man häller upp svartvatten i ett dricksglas så är det mörkt som ett riktigt starkt te. Avsaknaden av mineraler i vattnet och den stora mängden förruttnat organiskt material gör att vattnet blir mycket surt
Vitvatten.Om man förflyttar sig västerut kommer man till bergskedjan Anderna. Floderna som har sitt ursprung här brukar kallas för vitvattenfloder.
Geologiskt sett är Anderna en ung bergskedja med mjukare bergarter som lätt vittrar sönder och följer med floden på sin färd ned mot Atlanten.
Vitvatten innehåller små leraktiga partiklar som gör att detta vatten blir vitaktigt i färgen. I områden med tropisk röd lera blir vattnet mera rött. Vitvattenfloder kan innehålla upp till 1.5 kg mineralpartiklar per kubikmeter vatten.
Den stora mängden mineraler gör att detta vatten får ett högre pH, mellan 6-7. Några typiska vittvatten floder är Japura, Jurua, Purus, Madeira och Amazonfloden innan Manaus.
Klarvatten.Den sista vattentypen är de såkallade klarvattenfloderna. Dessa floder har sitt ursprung i södra delarna av Amazonas på brasilianska högplatån. Floderna rinner genom ett höglandsområde, bestående av hård granit och gnejs. Vattnet blir därför väldigt klart och mjukt. Växtligheten här påverkar heller inte vattnet på samma sätt som i de norra floderna, pH värdet kan därför variera mellan 5 till 7.
Ofta hittar man diskus i såkallade blandvatten. Vatten som består av svart-, klar- och vitvatten som är blandat i olika proportioner. Karaktäristiskt för detta vatten är att det är mycket mjukt, har lågt ledningstal och ett lågt pH.
Samtliga vattentyper innehåller mycket få bakterier. Diskusfisken är alltså anpassad till en bakteriefattig miljö.


Ursprungs historiaDiskusfisken kommer från Amazonas i Sydamerika. Där finns den, enligt uppgift i Dr Herbert Axelrods böcker, framförallt i Brasilien men också i östra Colombia och Peru och möjligen även i Venezuela. Diskusen är en ciklid och tillhör familjen Cichlidae. Utmärkande för cichlidfamiljen är bl.a. fiskarnas beteenden med revirhävdande, lek, inlärning, kommunikation m.m. Diskusens intressanta lekbeteende med yngelvård stämmer väl in på beskrivningen av beteenden typiska för ciklidfamiljen.
Diskusen är pannkaksrund och i storlek 14-18 cm. Diskusfisken uppehåller sig gärna intill/i buskage och grenverk som finns i och ovan vatten. Bland dessa grenar och träd står diskusen på ett djup mellan 1 till 2 meter. Hur det förhåller sig under lekperioden är det antagligen ingen som vet. Lekperioden sammanfaller med regnperioden (december-april) Vattnet översvämmar då floderna med 10-20 meter och undervattensmiljön förändras drastiskt. Så egentligen lever diskus i 2 helt olika miljöer, en vid lågvatten och en vid högvatten.
De första diskusfiskarna upptäcktes runt 1840 men det tilldrog sig ingen större uppmärksamhet. Först under mitten av 1930 talet började intresset för diskus att tillta.




TaxonomiVad är taxonomi och varför ska man som akvarist over huvud taget bry sig om det? Taxonomi rör den vetenskapliga namngivningen av levande organismer. Den svenske vetenskapsmannen Carl von Linné la grunden till det taxonomiska system som används idag. Genom att förstå grundprinciperna i detta system kan man som akvarist få mycket information gratis bara genom att veta en fiskarts vetenskapliga namn.
Låt säga att jag hittar en fisk i en fiskaffär och blir intresserad av att hålla den. Butiksinnehavaren vet det vetenskapliga namnet på fisken, men inte så mycket mer. Just nu ser fisken inte ut att må så bra och butiksinnehavaren förklarar att den levererats av misstag och att han inte vet hur han ska ta hand om den. Jag går till biblioteket och letar efter information om arten i fiskböcker och på Internet, men jag hittar knappt något alls om just den här arten. Vad gör jag då? Eftersom jag vet det vetenskapliga namnet på fisken vet jag vilket släkte den tillhör. Alltså kan jag leta upp alla kända nära släktingar till den och se om det finns mer information om dessa fiskar. Jag kan givetvis aldrig utgå ifrån att den här arten vill ha exakt samma förhållanden som sina nära släktingar, men jag har i alla fall en mycket högre chans att ge den rätt förhållanden än om jag skulle famla helt i blindo. Det här är bara en av många situationer där man kan ha nytta av att förstå de grundläggande principerna i det taxonomiska systemet.
Den etymologiska bakgrunden till termen taxonomi är två grekiska ord. Verbet tassein betyder ”att klassificera” medan substantivet nomos betyder ”lag” eller ”vetenskap”. Ordet taxonomi kan därför översättas till vetenskaplig klassificering. I början användes termen taxonomi enbart när levande organismer klassificerades, men idag används termen mer fritt. Som nämnts ovan var Carl von Linné en av pionjärerna inom området taxonomi. I takt med att vi lärt oss mer om olika organismers släktskap och utveckling har hans ursprungliga klassificering av organismer ofta fått ändras, men själva grundtanken bakom är fortfarande den samma idag som under hans levnad. På senare tid har den moderna DNA-tekniken gett vetenskapen ett mycket användbart redskap för att klassificera levande organismer, och fiskar är inte något undantag.
Alla levande organismer delas in baserat på Domän, Rike, Stam, Klass, Ordning, Familj, Släkte, och Art. Ibland används även Understam,
Underklass, Underordning och Underfamilj. Det vetenskapliga namnet på en art visar dig artnamnet och vilket släkte den arten tillhör.

Diskusens Arter
Genus Symphysodon

Symphysodon discus. Heckel 1840-Heckel Discus
Symphysodon aequifasciatus. Pellegrin 1904- Grön Discus
Symphysodon haraldi. Schultz 1960-Brun Discus
Symphysodon haraldi. Schultz 1960-Blå Discus

Dom här fyra ligger till grund för alla odlingsvarianter vi har idag. Senare i serien när vi kommer fram till genetik, odling och avelsplanering, kommer ni se hur man arbetar dessa fyra grundfärger i utvecklingen av odlingslinjer. Det går i många fall att bara genom att se på den odlade fisken, komma fram till grundfärgen, och dess ursprungs art. Varje art har sedan en otrolig variation i utseende, beroende på fångstplats. Då det fortfarande finns många outforskade delar av Amazonas, så är nog inte sista kapitlet skrivet än. Många och heta har diskussionerna varit under åren om artindelningen och alla är nog inte ense än idag.

Men lägg grundfärgerna på minnet, det är dom som är viktigast i våra odlingsformer.





Akvariets historia

Akvariehobbyns intrång hänger mycket samman med guldfisken (Carassius auratus) som lär ha odlats i Asien redan omkring 1000-1100. Guldfisken är en framavlad fisk som härstammar från silverrudan.
I Asien (främst Kina och Japan) finns en månghundraårig tradition att hålla fiskar bara för nöjet att kunna titta på dem. Främst var det guldfiskar och karpar som stod i centrum för intresset. Då placerades inte fiskarna i glasakvarier utan hölls oftast i speciella kärl, alltifrån enkla lerkärl till speciella porslinskärl.
Till Europa
Till Europa nådde guldfisken sannolikt under 1600-talet och så kallade guldfiskkupor är kända sedan 1700-talets mitt. Akvarier av glas är en västerländsk uppfinning som började dyka upp i mitten av 1800-talet. Akvarier var under en lång tid ganska exklusiva och fanns bara i finare hem. Tidigare byggdes oftast akvarier på så sätt att glasrutor kittades fast i en metallram. De första akvarievärmarna var fotogen- och spritlampor som ställdes under akvariet. Som pumpar fungerade t.ex. slangen till ett cykeldäck som långsamt släppte ut luft i akvariet.
Fiskarna De första "tropiska" fiskar som kom till Europa var makropoden eller paradisfisken (Macropodus opercularis) och kampfisken (Betta splendens). Dessa dök upp omkring 1870, några årtionden senare kom bandguramin (Colisa fasciata). Till Sverige kom dessa i början av 1900-talet och det skulle dröja ytterligare ca 20 år innan de första tetrorna från Sydamerika kom till Europa. Mest kända av dessa är Riotetran (Hyphessobrycon flammeus) och Buenos Aires-tetran (Hemigrammus caudovittatus). Andra arter som kom in under akvariehobbyns barndom var olika Corydoras-arter och en del Barber som praktbarben (Barbus conchonius). Första cikliden var skalaren som dök upp för första gången under 20-talet. Discusen kommer för första gången till Europa under samma tid.
På den tiden fanns det inga mediciner och eftersom det ofta var svårt att hålla värmen på akvarievattnet så drabbades många av den dödliga "vita pricksjukan".
Guppyutställningar
Inte helt förvånande, var också guppyn (Poecilia reticulata) en av de allra första fiskarna och kom till Europa och de anlände i början av 1900-talet. Dessa var lättodlade fiskar och ganska snart började det dyka upp olika framavlade färg- och formvariationer. Den första guppy-utställningen i Europa arrangerades i Leipzig 1910. Även i Norden kom dessa fiskar att bli oerhört populära och den första nordiska guppytävlingen arrangerades i Köpenhamn 1937.
Silikonen en revolution.
De kittade akvarierna var långt ifrån säkra och vattenläckage var inte ovanligt. Det var därför en stor revolution för akvariehobbyn när silikon under 1960-talet började användas för att limma ihop glasrutorna. Akvariehobbyn har som följd av detta utvecklats enormt under de senaste årtiondena, samtidigt som priserna sänkts och finns idag i alla sorters hem. Mängder av innovationer har gjorts inom filterområdet, det finns effektivt filtermaterial och vattenpreparat för alla sorters vatten för att tillfredsställa de olika fiskarternas krav, näringsrikt foder av hög kvalitet har utvecklats osv. Dessutom har utbudet av fisk ökat enormt dels genom att kommunikationer till avlägsna delar av jordklotet har förbättrats, men främst genom att mängder av fisk idag odlas, främst i Asien men även i andra världsdelar.


Mvh Forums Teamet

[christinag]

*Off Topic*
Jag kommer ihåg när jag fick mitt första siliconlimmade akvarium - jag sov inte en minut den natten!
Och mitt sissta kittade har jag inte lagt ned ännu! Nån gång på 70-talet började man TVÄTTA sanden/gruset innan man lade det i akvarierna. Vicka nymodigheter, va???? Köpa lysrör T5?? Bah, vi gjorde våra egna pulverblandningar på den tiden Använde dom tills dom small ...

Har tryckt ut texten - ska läsa allt en gång till. Bra jobbat, Janne!

[Janne Josefsson]

Del 2 Discusen in i hobbyn.


Discusen in i akvariehobbyn

Discusen introduserades till hobbyn i mitten på 30-talet eftersom dom är nära besläktade med scalarer ”P. scalare”
Det förmodades att uppfödning och förutsättningarna var dom samma.
Tidiga hobbyister plockade bort äggen och försökte kläcka dom i en separat tank och få ynglen till att växa där.
Nu vet vi att detta inte är möjligt med Discus pga. att ynglen diar sina föräldrar.

Discus var inte odlad med framgång förrän sena 50-talet av Jack Wattley i Amerika och Eduard Schmidt-focke i Tyskland dessa två utförde ett pionjärarbete inom odlingen.

1960: Schultz beskrev ytterligare två underarter av symphysodon aequifasciata/symphysodon aequifasciata axelrodi, den bruna discusen från Belém nära mynningen till Amazonas och symphysodon aequifasciata haraldi den blå discusen som hittades nära Manaus i Brasilien.
Kontroverser omger fortfarande dessa klassifikationer några taxonomier hävdar att bara en art existerar och att underarterna bara är regionala färgvariationer.
Fram till 1970 var hobbyisterna begränsade till en färgpalett bestående av vild blå,grön,brun och Heckel.
Det var mestadels blek fisk med några få blågröna mönster.
Amerikanska uppfödare började koncentrera sig på att producera en mer färgfull discus dom urvalsodlade för att få fram kraftigare blå linjer över hela kroppen och till slut producerades Turkosdiscusen och senare Cobaltdiscusen som är nära nog en solidblå, under samma tid så utvecklade Europeiska odlare en discus med intensiva röda linjer den är i dag känd som Röd Turkosdiscus.
På sena 80-talet och tidiga 90-talet sågs en explosion av nya discustyper med mutationer och oberoende utveckling av Ghost, Blue Diamond, Snakeskin och PigeonBlood discus i Asien.


Ghost är en mutation som kommer från Brilliantblå discus ett speciellt tecken för Ghostdiscusen är avsaknaden av stressbars och kroppsmönster dom flesta är gråaktiga till vita i färgen med vita ögon därav namnet Ghost.
Medans Ghost saknar attraktiva färger kan dom bli använda utav uppfödare till att crossa med andra typer av discus för att ta bort svarta bars, kroppsmönster speciellt i ”Cheek area”.

Blue Diamond är en solid blå discus utan stressbars och ingen mönster på kropp eller fenor olikt Ghostdiscusen så har Bluediamond röda eller gula ögon.
Snake skin discus
[thumbnail]http://diskusforum.se/images/forumpics/ ... keskin.jpg[/thumbnail]

har ett unikt mönster av oregelbundna finelines på pannan ansiktet gälplattor och på pelvicfenan.
I stället för nio stressbars har snake skin tolv-arton stressbars många nya typer av discus har utvecklats med hjälp av snake skins gener som tex.
Penang Eruption
[thumbnail]http://diskusforum.se/images/forumpics/ ... ion/pe.jpg[/thumbnail]

PigeonBlood discus
[thumbnail]http://diskusforum.se/images/forumpics/ ... eon/pd.jpg[/thumbnail]
utvecklades i Thailand och tog discusvärlden med storm PigeonBloods har inga stressbars och kan spänna över färgerna vit-gul ljusorange eller nästan röd dom kan vara solida i färgen eller täckta med mönster och linjer och spotts. Dom första Pidgetbloods var kraftigt täckta med svarta pigment känt som peppar eller sot, sotet har gradvis reducerats och idag kan man få tag på pigeonBloods som är helt rena.

Den vitögda Snow White discus är en annan mutation som saknar stressbars och mönster denna discus kom till marknaden sent 90-tal.

Rosa ögda Albino discusar
[thumbnail]http://diskusforum.se/images/forumpics/ ... albino.jpg[/thumbnail]
är en ny variant som nyligen har blivit åtkomliga för vanliga hobbyister.

Med tillgång till dessa mutationer har många nya linjer av discus kunnat utvecklats det är inte ovanligt idag att hitta tri-colored calico discus
[thumbnail]http://diskusforum.se/images/forumpics/ ... calico.jpg[/thumbnail]
eller red spotted pigeon snake skinn. Dom klara färgernas discus uppskattas av dagens hobbyister och är ett resultat av noggrann uppfödning och selektion
Uppfödare tittar noggrant i sina tankar i hopp om att hitta nästa mutation.

Folk är förtjusta i discusen för att den anses som den mest vackra fisk i ett färskvatten akvarium.

Herbert Axelrod krönte discusen till kungen av akvariet en term som vanligt kommenteras i akvarieböcker.

Titeln är vida accepterad för symphysodon arterna.

Skulle man vilja prova på discus så finns det en uppsjö av litteratur om uppfödning och odling av denna fisk.

I min mening så är discusen svårare än dom flesta akvariefiskar.

Nybörjare kommer att ha en svår tid i discus men en erfaren akvarist som förstår deras behov kan förvänta sig succé.

Det finns inget sätt att komma runt det faktum att detta är en kinkig fisk .
Utan optimala villkor kommer discusen snabbt att vantrivas och visa sjukdomstecken.
När detta händer så gör nybörjaren ofta felet ett justera vattenkemi och tillsätta mediciner, vid den punkten kommer resten av invånarna i tanken
Också att vantrivas och insjukna.

Vad behöver en discus? Dom behöver väldigt rent vatten och dom behöver det hela tiden.
Discus utvecklades i ett väldigt surt vatten där bakteriepopulationen är väldigt låg.
Dom är extremt känsliga för smutsiga förhållanden.
Så lösningen är ganska enkel, gör regelbundna vattenbyten.
Hur mycket ? Så mycket du kan.
Hur ofta? Så ofta du kan.

Discusen producerar ett slem på kroppen detta slem släpper konstant och fastnar på innerytor i tanken som en grogrund till bakterier.
Torka rutorna invändigt regelbundet minst en gång i veckan vid matning av hjärta gärna varje dag.

Discus föredrar mjukt vatten men dom kraven är betydligt mindre viktiga mot renlighet.
Optimala förhållanden är faktiskt mindre viktigt än att hålla stabila vattenvärden.
Discus vill acceptera dom flesta miljöer ph upp till 8 och 600 microsiemens i konduktivitet.
Hur som helst kan dom inte överleva i smutsigt vatten och konstanta fluktuationer i vattenvärdena.

Faktiskt kan ingen fisk acceptera konstanta fluktuationer av vattenvärdena.
Hur som helst så är det väldigt få fiskar som har detta höga krav på rent vatten som discusen.

Pga. av dom höga kraven på hygien är så viktigt så kör dom flesta akvarister discusen i kala kar ett typiskt discuskar innehåller ett spongfilter och värmare och i vissa fall ett ytterfilter om tankarna är större för att öka syresättning och biologisk filtration.
Värmaren sätts på botten av tanken så stora vattenbyten kan genomföras utan olyckor.

Kommer stora vattenbyten att stressa discusen? Dom kommer att bli stressade om vattenvärdena ändras stora vattenbyten skapar inte stress om akvarievattnet är relativt rent.
Gör inte stora vattenbyten om det har slarvats med vattenbyten börja med små och frekventa byten och arbeta er upp till stora byten.

Kan discus hållas i tätplanterade växtkar? Självklart, men regelbundna vattenbyten och hög hygien måste göras. Kommer fisken växa lika bra i ett sådant kar? Det kan dom men det kommer krävas betydligt mycket mer arbete. Kan man hålla discusen ihop med annan fisk? Ja om den fisken klarar dom stora vattenbytena, dessutom bör övrig fisk och växter klara dom höga temperaturerna discusen vill ha. Corydoras malar är ett mycket bra sällskap till discusen i inredda kar, Scalarer mindre lämpligt med tanke på att bägge är värdar åt samma parasiter och bakterier,

En del discusfantaster sparkar bakut åt bara tanken av att driva ungfisk i planterade kar. Så måste det inte vara, men vi måste förstå att kompromisser måste göras i ett växtkar, det spelar ingen roll hur ren vi tycker tanken är, så är den inte det. Tanken kommer nedsmutsas betydligt fortare, man kommer inte åt att torka alla ytor mm mm. Om man nu ändå vill ha discus i ett växtkar, satsa på fullvuxna djur då.

Slutsats:Att hålla discus är inte svårt, så länge vi förser dom med stora regelbundna vattenbyten och god tankhygien. Nybörjare misslyckas oftast då dessa behov ignoreras.

[christinag]

Jättebra nybörjarintroduktion! Det enda jag saknar är upplysningar av typen "calico-diskusen kommer från den gröna diskusen" eller vilken det nu är. Det skulle vara intressant att veta hur odlingsformerna/färgvarianterna uppstått. Om det nu går att få fram. Eller det kanske är odlarhemligheter som inte spridits?

MvH
Christina G

[Janne Josefsson]

Hej!

En del är svårt att få fram med 100% säkerhet, men mycket känner vi till om framtagning av olika linjer. I del 11 kommer vi in på genitiken, där kommer ni få en hel del förklaringar.
Min tanke med serien är att bygga kunskapen sakta men grundligt

Mvh
Janne

[christinag]

***Del 11*** huuuh! Slänger i en slatt mat åt fiskarna, sätter på tevatten, bänkar mig framför datorn, tar fram varma tofflor, filtar och kuddar och väntar och väntar ..... :D

MvH
Christina G

[Janne Josefsson]

Hej!

Här kommer innehållet i serien

1. Diskusens ursprung.

2. Diskusen in i hobbyn.

3. Uppstart av kar.

4. Vatten.

5. Inköp fisk karantän.

6. Foder, skötsel.

7. Sjukdomar.

8. Utparning, lek.

9. Tips&Råd för triggning av lek.

10. Yngelvård.

11. Genetik.

12. Avelsplanering.

13. Regler&lagar.

14. Uppstart av Vf kar.

15. Vad skiljer Vf&odlat, skötsel.

16. Heckel, den ultimata utmaningen.

17. Artificiell odling.

[Dizkuz]

Jättebra nybörjarintroduktion! Det enda jag saknar är upplysningar av typen "calico-diskusen kommer från den gröna diskusen" eller vilken det nu är. Det skulle vara intressant att veta hur odlingsformerna/färgvarianterna uppstått. Om det nu går att få fram. Eller det kanske är odlarhemligheter som inte spridits?

MvH
Christina G

Hej Christina

Calico är från Ghost "familjen" som muterades från briljant blå i början av 90 talet, flera Exp på Ghost relaterade sorter är Golden Ghost, RedGhost, Golden Crown Ghost, Nebula, tri color osv

Dessa sorter har tyvärr inte vart bestsellers pga av dom har haft en lite smutsigt/dammigt utseende i sin orginalform,( skall ej förknippas med sot från Pigeon sorter) Men Ghost har vart attraktiva för odlare då dessa har använts på samma vis som golden sorter, vill säga reducera stressränder på olika solida sorter,

Ghost känner man igen på den Silver skimmeriga färgen och spår av ljus blå ton ut i fenorna som den har ärvt från Briljant Blue, Ghost har inga stressränder för utom spår av dessa genom deras gula ögona,

I dags läge finns det många olika Ghost relaterade sorter som har korsat fram, tyvärr har dessa inte slagit igenom med framgång ännu.
Har själv sett en Super Nebula, Måste säga att den har nog vart den mest intressant diskus jag har sett

Lite om Nebula
http://www.nebuladiscus.com/discovery.html

MVH Danne

[christinag]

Oj, den var verkligen nåt annorlunda!

Tack Danne, men jag tror inte jag riktigt mäktar ta till mig dessa upplysningar riktigt än, förrän jag har lärt mig litet mer om hur man klassificerar färger och sånt på diskusar. Men det kommer nog så småningom! Lär mig nåt nytt varje dag.

MvH
Christina G

[Janne Josefsson]

3. Uppstart av kar.

Hej!

Nu ska vi gå igenom hur man cyklar in sitt nystartade kar.

Grunden för att lyckas med akvaristik är vattenkemi, detta är ett enormt stort ämne så ha inga ambitioner om att lära dig allt på en vecka. Men för att förstå hur man cyklar in ett kar-filter så behövs lite grunder i kemi. Försök att läs in detta och förstå det, så har ni en riktigt bra grund. Med denna kunskapen kommer ni att förstå era mätvärden, förstå varför det blev en topp och hur ni ska hantera det.

Ett ord som ni säkert hört är ”Nitrifikation”, nu ska vi försöka att förstå vad det innebär.

Nitrifikation
I den mat som vi ger fiskarna ingår proteiner och dessa innehåller kväveföreningar. Kvävet upptas i olika former av växterna men i akvariet blir koncentrationen många gånger större än i naturen och växterna kan normalt inte ta hand om allt. Då stiger successivt koncentrationen. Koncentrationen kan bli så hög att det blir giftigt för fiskarna.

Plugga in följande ordningsföljd, här visas nedbrytnings förloppet. Allt börjar med avfallsprodukter = fiskens avföring, urin, matrester, döda växtdelar = Organiskt kväve.

Avfallsprodukter-Ammonium/Ammoniak-Nitrit-Nitrat-Vattenbyte

Organiskt kväve blir till ammoniak och ammonium som omvandlas till nitrit och sedan vidare till nitrat. Ammoniak är mycket giftigt men kan endast bildas om pH är över 7. I annat fall bildas ammonium som fungerar som gödsel för växterna. Genom att hålla ett Ph under 7 (vilket är idealiskt för discus) så kan inte Ammoniak bildas, med ammoniak förgiftning som följd.

Nästa steg är nitrit som genom bakteriell nedbrytning bildas ur ammonium (eller ammoniak). Det sker med hjälp av bakterier (troligtvis av släktet Nitrosomonas och Nitrosococcus m.fl.). Även nitrit är giftigt för fiskarna. Det sista steget består av att andra grupper av bakterier, troligen Nitrobacter och Nitrospira m.fl., bryter ner nitrit till nitrat.
Fiskarna tål ganska mycket nitrat men blir koncentrationen tillräckligt hög kan hela processen börja gå baklänges så att nitrat omvandlas till nitrit och ammoniak.

Detta fenomen kan inträffa vid transport av ny fisk. Fisken läggs i påsen med ett belastat vatten, under transporten skiter fisken i påsen, och vattnet kollappsar med död fisk som föld. Detta kan även inträffa vid syrebrist i påsen. Alltid bra vatten i påsen samt fasta fisken ett par dagar innan transport.

Utan syre fungerar inte den här beskrivna kvävenedbrytningen och även vid syrebrist kan processen börja gå baklänges så att nitrat ombildas till de giftigare formerna nitrit och ammoniak. Detta kan bl.a. ske om ett inkört ytterfilter blir stående under ett lite längre strömavbrott.

Tänka på att om man inte byter vatten, akvariet saknar växter så kommer ett lager av nitrat att byggas upp i akvariet. Detta kan leda till att fisken blir defomerad (korta gälar etc) eller att den i värsta fall dör. Gör därför regelbundna vattenbyten i ditt akvarie även om du har många och fina pumpar. Yngel är extremt känsliga för dåligt vatten, vilket kan förklara en del av defekter som kan uppträda hos yngel. Nitrat är mycket viktigt att ha koll på då det visar om belastningen på vattnet är högt.

Så då har ni koll på dom viktigaste bitarna, blanda inte ihop Nitrit och Nitrat. Då börjar vi med incyklingen av filter.

Incykling.
Alla pumpar som har helt nytt filtermaterial går igenom en instartning cykel. Det tar en viss tid för bakterierna att spridas i filtermaterialet och att nå sin fulla effekt.
Först för att det skall bildas bakterier som omvandlas resprodukter till nitrit i pumpen krävs det att det finns en viss mängd restprodukter i vattnet som cirkulerar igenom filtermaterialet. Så att göra stora vattenbyten med nya pumpar är dumt. Problemet är att hitta balansen mellan fisk å pumpen i början. Använd en tålig fisk och inte diskus direkt.
Efter ca 5 dagar så kan man se en topp utav restprodukter och där efter skall halten börja att sjunka. Detta beror på att filtret börjar innehålla bakterier som konventerar restprodukterna till nitrit. Så fortsätter det tills en lagom hög halt utav nitrit börja att byggas upp i akvariet. Nu börjar vi närma oss 15 dagar. Där efter så sjunker halten utav nitrit i vattnet beroende på att nya bakterier börjar bildas i akvariet som omvandlar nitriten till nitrat. Nitrat är slutprodukten i ett vanligt filter.
För att bli av med nitraten i vattnet finns sedan massor av lösningar, vanligast är att man gör ett vattenbyte. Andra förlitar sig på växter, andra investerar i nitratfilter.
Det viktigaste är inte att man förstår vad som händer i detalj i sitt filter. Utan att man förstår att det tar tid för filtret att komma igång och att det kommer inte igång utan att det finns några restprodukter för filtret att omvandla. Restprodukter kommer ifrån att fiskar skiter, vi matar för mycket och att växter dör.

Sätt att snabba upp denna process är:
Sätt pumpen på ett akvarium som redan är igång i 40 dagar innan man flyttar det till det nya akvariet. Ta delar av filtermaterial från ett incyklat filter, och sätt i det nya filtret. Ta ej rengjort grus från ett inkört akvarium. Finns idag en uppsjö av filterstarters att köpa i handeln, jag kör dock efter den gamla metoden, låt det ta sin tid. Ett bra och enkelt sätt att lära sig hur sitt filter fungerar är att skaffa sig testkit för Amminia (restprodukter) - Nitrites (nitrit) -Nitrates (nitrat). Sedan gör man en mätning på morgonen och en på kvällen i sitt nystartade akvarium. Mätvärderna plottar man sedan in i ett excelark. Till slut har man sin egen graf.
Tro nu inte bara för att ditt filter är incyklat i 40 dagar att allt fungerar som det skall. Ditt filter är anpassat till den mängd restprodukter som finns i vattnet. Om antalet restprodukter minskar i vattnet så minska antalet bakterier. Samma sak gäller om man ökar på belastningen i ett akvarium. Har man 8 diskusar i ett akvarium sedan köper man 4, till kommer det ta ett visst antal dagar innans ens filter har rätt mängd bakterier, för att klara av denna nya mängd restprodukter. Det finns ju även begränsningar på hur mycket restprodukter som ett filter hinner med att omvandla. Detta styrs av filtervolymen, flödet igenom filtret och syrehalten.

Så.
Med denna kunskapen bör ni kunna förstå, när ni matar för mycket, för många fiskar, för litet filter och för dåliga vattenbyten. Har man lärt sig ovanstående, så är det faktiskt ganska lätt att skapa balans i akvariet. Tänk även på att vid en viss punkt i vattenbytes volymen upphör den biologiska nedbrytningen, och filtret fungerar endast som ett mekaniskt filter. Odlare som kör med stora vattenbyten kör ofta helt utan filter, och syresätter endast vattnet. Här gäller det att byta vatten innan det blir belastat. Det går även att förstå vikten av slamsugning efter matning.

Hoppas alla förstått.

Mvh
ForumsTeamet